Idag känner jag mig stark. Helt plötsligt vrängdes min själ ut och in och jag började undra vafan jag håller på med. Vad gråter jag över? Vad deppar jag över? Vad saknar jag? Varför är jag ledsen över någon som inte är värd det? Jag är så jävla stark och nu har jag äntligen förstått det. Jag är världens bästa tjej, skitglad, skitpeppad på att leva precis som jag vill. Fri, glad, göra vafan jag vill. Detta inlägget blev rätt spontant men var tvungen att skriva av mig. Jag tänker aldrig sjunka så lågt som jag gjort igen. Aldrig. Nu är mina depptankar slut, och jag tänker aldrig mer gråta över sånt som jag senast igår var ledsen över. Vafan, jag är värd bättre. ÅH vad jag älskar mig själv, va jag är stolt över mig själv.
Jag hoppas, jag drömmer, att marken du går på går sönder. Vad som än händer.
Kanske var det tur att jag föll så djupt, för det var du som fick min fallskärm att fällas ut
